The light of mystery! - Part 12 {English}

They've past few days floating on like never before and it was already Thursday. I do not know how many times I ran back and forth to the bathroom, leaned me over the toilet and waited to throw up my breakfast. Nothing happened.
I sat down on the lid and put my head between my legs and tried to focus on the song I practiced on these two days. I had put all the notes, but it is always at a cut that I have not met the right of the note and it was on the third chorus I always got the wrong tone of the song.
Oh, I could not get vomit once, so I could escape my nerves.

- "Emma, it's almost your turn now!" Chiara knocked on the door. I took a deep breath, got up and looked in the mirror. I was always a shock to see the girl in the mirror. Brown hair with blonde highlights, rouged with brown cream and a thin layer of foundation and pale pink cheeks. Black mascara with a black eyeliner and white and black eyeshadow. I looked down at my clothes and I was wearing my favorite jeans and a blue / white checkered blouse, black / white sneakers. Around my neck, there was a thin rope from my black western hat that hung behind my back. I picked it out and put it over my head and laughed. Chiara really have fashion sense, because I did not recognize myself. Cowboy style is not my thing, but I could admit, seeing me standing there in front of the little mirror, I would not hesitate to try it.

I opened the door and went out. Chiara was leaning against the wall next to the door waiting for me. She smiled when she saw me.
- "That is so neat. Just hope Godfrey accept the choice of clothes for the song. "She smiled and tweaked my hat a little better. I rolled my eyes and we went out together from the library and into the yard. We stood in front of the stage with the audience, who stood and watched how Alicia and her two friends danced to their tune selection. Nothing I would have chosen for a girl group. Backstreet Boys - Everybody.
Should I sing a song maybe you should choose a Propper attire. And because the gang in the Backstreet Boys are actually monsters in the video and they are five, should Alicia and her friends made the same way they do. The dance they did was not wrong. But jumping around in mini skirts, tight tops and cute makeup, I had not chosen this song. The song that would have fitted into their attire, would have been the Caramel dance.

They ended the song with a forward voltage and came down into the splits. Jeez! I almost die of laughter and hid my face behind my hands. Whereupon they left the stage, appeared another girl up on stage. Although she was wearing a pink skirt with a pink and sparkly blouse. Nervous and uncertain twisted to the body. She lifts the microphone to her mouth.
- "Hi! M-my name is C- Cornelia and I'll s-sing Br-brakaway with Kelly Cla Clarkson! "stuttered and quickly became red in the face, ashamed that she stuttered. I felt sorry for her as she stood there.
She waved behind her and the person in charge of the music, the music started.
She lifted the mic too late and came off when she started on the first texts. But quickly came back out and could start on the first verse.
Her voice was good and she hit the notes right, but trying to sound like Kelly Clarkson when she sang. I have learned to try to sing in my own way, instead of copying others' voices.

- "You will get to sing a verse, two choruses and you know at the end before the last chorus." Whispered Chiara to me when we listened to Cornelia. I nodded. I knew it already and had been making with my music before, to make it sound like it is said.
- "Best we move there because it's my turn soon." I whispered back and we pushed us out from the crowd and hurried backstage.
Cornelia was the last chorus and middle of everything, she missed a pitch and got into a false note.
Alicia voice was heard in front of us. She stood with your back against me and with her arms crossed, she laughed heartily at the girl missteps in the song. Cornelia came down off the stage, ashamed and sad.
- "Yeah However, not everyone is born to sing!" Alicia raised her voice considerably, precisely to Cornelia would hear. Alicia threw with her blond hair and turned around to go, but stayed where I was standing right behind her. Her face was heavily rouged and the beautiful black eye, I gave her a few days ago, was below all the batter of makeup. By the makeup I could see a patch that was above her nose.
She just stared at me as she walked past me, along with her girlfriends, and disappeared from the scene. I followed her movements with my eyes, ready to strike, but fortunately, there was no trouble.

Chiara puffed out. She had kept in her breath for a long time and thought that I, that now there would be fights and fights back.
- "Okay, ready?" She asked me. I nodded. To see Alicia's face and hear her cocky speech, it made me braver than ever and all the nerves I had before, was completely gone.
I gave the disc to the man who took care of the music and went up on stage.
In front of me on stage, I had the Jury table. Godfrey, Zack and Daizy sat there with paper, pencils and an opposite mineral water bottle. Godfey, saw not the least bit happy while Zack and Daizy, lit up like two suns. A mix of jurors, a sour one and two happy trolls.
I lifted the microphone to my mouth and introduced myself and what song I would sing. Turned and nodded to the man who took care of the music and at one time, with a short pause for a few seconds, I came running to sing the first few lyrics in the song. Not so strange lyrics.
- "Grow up in a small town. And When the rain would fall down, I'd just stare out my window. "The jury sat more upright in the seats and behind them, had the audience started whistling and clapping. The feeling was lovely and it got me to continue on.
- "Dreaming of what could be. And if I'd end up happy, I would pray. Trying hard to reach out. But when i tried to speak up, felt like No One Could Hear Me. Wanted to belong here. But something felt so wrong here. So I prayed, I could brake away. "The feeling I had, I felt like I was born for this. To stand here, to show my talent and see all smile when I sang.

- "I'll spread my wings and I'll learn to fly, i'll do what i takes til I touch the sky. And make a wish. Take a chance. Make a Change and brak away. Out of the Darkness and Into the Sun, but I want forget all the ones in That I love. Take a risk. Take chance. Make a Change and brakaway."Everything went so well and I came in at the last verse before the last chorus. So many days and nights that I practiced the song. At home, on horseback, in the shower. I felt I smiled silly while I took in the last I had, but not too much or too little, just right.
The silly idea I had was to see myself standing here on the stage in darkness. Headlights against me and how fireworks ignited and exploded in the sky above me.
- "And brakaway, brakaway, brakeaway ..." Slowly, the music died out, like my voice in connection with the music and soon after came the applause. I smiled and bowed to the audience and jury, who smiled. Or, the two of them. The third, Godfrey, did not seem to be as easy to crack.

I came down behind the stage and Chiara threw her arms around me and laughed in my ear.
- "Oh my God! You were awesome! "She yelled and released me and wiped away a tear from the eye. I rolled my eyes at her but I could not help but laugh, because I just spent through, it was amazing I have experienced in a long time. Now it was just to wait until it was time to once again go up on stage again and hear who moved on to Saturday's semifinals.
The jury had little to do with would choose five to the semi-finals on Saturday. I had figured that we were over twenty pieces that come to sing for them and fight for a place in the semi-finals. I was number four among all the participants.
Chiara suggested that we go to the stables and riding out for a while, it would take an hour for them to listen to all the contributions and then select five finalists for the semi-finals.

And it was really nice to get out and ride again. I had really missed to sit on horseback and feel the wind blowing in my hair when we galloped across the meadow and down the old Moorland road that led us to the beach. Trees and bushes drove past, as in a quick movie and the only goal we had was to reach down to the beach and swim with the horses. Hellboy, which I unfortunately called my red gelding for, galloped on how fast he could and when he saw where we were heading, he increased the pace of leap and with ears forward toward the water, he threw himself out.
Chiara and Lion jumped in as awesome as we and soon began the horses splash with their front feet and the water went up over their stomachs and over me and Chiara. We laughed heartily and continued to gallop across the water with two happy horses, before we finally had to return to the vineyard.
We had already been gone over an hour.
When we and the horses went back to the vineyard, Chiara became quiet and she looked down at the Lions dark mane.
- "Emma, it's something I want to tell you, I would have told you about a long time ago." She began uncertainly. On her body language, I could see how unsure she was and she bite her lower lip of nervousness.
- "What is it? You're more nervous than I was before. "I said and waited for what she would have to say. But Chiara remained silent and just before we would ride up the steep path up to the vineyard, she stopped. I turned around and waited for her.
- "I might have done something that might make you sad, but also happy and heartbroken." She began slowly, her eyes were directed against the Lions dark mane and not on me. I waited anxiously to hear more. She made me curious.

- "But, I do not know if he comes or not. So I do not know if it's right to say something now and give you false hopes! "I stopped breathing and stared at her. He. He was the only word that I heard and I knew who she was talking about.
- "But- but how or rather when?" I tried to control my voice and make it sound normal, but I failed.
- "He did not know if he would get off the farm, but he would try." She continued, looking up from the Lions dark mane. Her face was sad, but not at the verge of crying. I also saw remorse.
I tossed around the head of Hellboy and we galloped up the road and into the vineyard. The young horse people, had to throw aside when I came galloping into the courtyard.
I tossed from the back of Hellboy and hurried me into the stable. Careless, when I tweaked him, before I then returned to the yard again. Chiara had just stalled into Lion in an empty box next to Hellboy and hurried after me.

We arrived at the crowd in front of the stage, who listened to the last artist. I reflected not so much about what was sung. Something with Candy Man was the last thing I heard before the song ended and people started clapping again. I looked through the entire audience, but the person I searched, did not seem to be here. Not gone by the stable either, or up on the The restaurant.
I sat down at the fountain outside The restaurant and tried to recover my breath. Chiara came and sat down next to me. Quiet as usual, until she opened her mouth and told me what she and Derek had done these past few weeks. About how they met and what Chiara tried to do to get him to remember. She also told me about his dreams. First, a blonde girl who later got a completely different hair color in the dream, the same day I colored my hair.
I should be angry. But I felt no such thing. Instead, I sat up and put my arm around her shoulders.
- "I know you do it for me, but it will be in vain." I whispered to her. We looked out on a gray brick wall, where the stage was behind the back wall.
- "I know!" She rolled her eyes and smiled. - "Avalon said the same thing, that it is vain. But you know me, I will not give up! "I laughed. She was right. Chiara is a stubborn person and she does not give up so easily.

- "Would he come?" I asked her. She made such a strange gesture with her head, that I did not know if she shook or nodded.
- "Yes and no. He would come if he could leave. "She said with a shrug, as if it would be better?
- "Then I'm sure he will not." I stood up and held out my hand against her. - "Derek still lives on Goldspur yard. He has lots of chores and I know Jacob Derek will not show up today! "Chiara took my hand and stood up.
- "But, are you going to see him again? I want to go with! "The tone in my voice became serious, but Chiara took the hint and nodded.
- "Oh come now!" She said and put her arm around my shoulders and we started walking away to the scene. - "Now, we ensure that you win, so we can go home! I'm hungry! "I laughed and put my arm around her waist and we walked to the back of the stage and waited for me to enter the stage again.

En god fortsättning på er alla!

Önskar jag er! Ni är alla bäst och jag kan lova att 2015 kommer bli bättre än vad 2014!
 
 

Ljusets dolda mystik! - Del 12!

Dom här senaste dagarna flöt på som aldrig förr och det var redan torsdag. Jag vet inte hur många gånger som jag sprungit fram och tillbaka på toaletten, lutat mig över toaletten och väntat på att få upp min frukost. Inget hände.
Jag satte mig på locket och placerade huvudet mellan benen och försökte fokusera på låten jag övat på de här två dagarna. Jag hade satt all noterna, men det ar alltid vid ett snitt som jag inte träffade rätt på noten och det var in på tredje refrängen som jag alltid fick in fel tonläge på sången.
Åh kunde jag inte få spy en gång så jag kunde slippa mina nerver

-”Emma, det är snart din tur nu!” Chiara knackade på dörren. Jag tog ett djupt andetag, reste mig upp och tittade in i spegeln. Jag fick alltid en chock att se flickan i spegeln. Brunt hår med blonda slingor, sminkad med brunkräm och ett tunt lager med foundation och svagt rosa kinder. Svart mascara med en svart eyeliner och vit och svart ögonskugga. Jag tittade ner på mina kläder och jag bar mina favorit jeans och en blå/vit rutig blus, svart/vita tennis skor. Runt min hals låg det ett tunt rep från min svarta western hatt, som hängde bak på min rygg. Jag plockade fram den och satte den över mitt huvud och skrattade. Chiara har verkligen sinne för mode, för jag kände inte igen mig själv. Cowboy stilen är inte min grej, men jag kunde medge, att se mig stå där framför den lilla spegeln, skulle jag inte tveka att pröva på det.

Jag öppnade dörren och gick ut. Chiara stod lutad mot väggen bredvid dörren och väntade på mig. Hon log när hon såg mig.
-”Det där är så snyggt. Bara hoppas Godfrey accepterar valet av kläder för sången.” Log hon och fixade till min hatt lite bättre. Jag himlade med ögonen och vi gick ut tillsammans från biblioteket och ut på gården. Vi ställde oss bland folket, som stod och kollade på hur Alicia och hennes två kompisar dansade till deras låtval. Inget jag skulle ha valt för en tjejgrupp. Backstreet Boys - Everybody.
Ska man sjunga efter en låt kanske man ska välja en propper klädsel med. Och eftersom gänget i Backstreet Boys faktiskt är monster i videon och är fem stycken, borde Alicia och hennes vänner gjort samma som dom gör. Dansen dom gjorde var det inge fel på. Men hoppa runt i mini kjolar, tighta linnen och gulligull smink, hade jag inte valt den här låten. Den låt som skulle ha passat in på deras klädsel skulle ha vart Caramelldansen.

Dom avslutade sången med en framåt volt och kom ner i split. Jösses! Jag höll på dö av skratt och dolde ansiktet bakom händerna. Varpå dom lämnade scenen, dök en annan tjej upp på scenen. Även hon klädd i en rosa kjol med en rosa och glittrig blus. Nervös och skruvade osäkert på sig. Hon lyfter mikrofonen till munnen.
-”J-Jag heter C-Cornelia o-och jag ska sj-sjunga Br-brakeaway med Kelly Cla-Clarkson!” Stammade hon fram och blev fort röd i ansiktet, skamsen för att hon stammade. Jag tyckte synd om henne när hon stod där.
Hon vinkade bakom sig och personen som sköter musiken, startade igång musiken.
Hon lyfte micen för sent och kom av sig när hon började på de första texterna. Men kom fort igen sig och kunde starta på första versen.
Hennes röst var bra och hon träffade noterna rätt, men försökte låta som Kelly Clarkson när hon sjöng. Jag har lärt mig att försöka sjunga på mitt eget sätt, istället för att kopiera av andras röster.

-”Ni kommer få sjunga en vers, två refränger och du vet på slutet innan sista refrängen.” Viskade Chiara till mig när vi lyssnade på när Cornelia sjöng. Jag nickade. Jag visste det redan och hade suttit och fixat med min musik innan, för att få den att låta som det är sagt.
-”Bäst vi rör oss ditt för det är min tur sen.” Viskade jag tillbaka och vi trängde oss ut från folksamlingen och skyndade oss bakom scenen.
Cornelia var på sista refrängen och mitt i allt, missade hon ett tonläge och fick in en falsk ton.
Alicia stämma hördes framför oss. Hon stod med ryggen mot mig och med armarna i kors, skrattade hon hjärtligt åt flickan felsteg i sången. Cornelia kom ner från scenen, skamsen och ledsen.
-”Jamen alla är inte födda till att sjunga!” Alicia höjde rösten avsevärt, just för att Cornelia skulle höra. Alicia kastade med sitt blonda hår och vände sig om för att gå, men stannade då jag stod precis bakom henne. Hennes ansikte var hårt sminkad och den vackra blåtiran, jag gav henne för några dagar sen, låg under all smet av smink. Genom sminket kunde jag ana ett plåster som låg över hennes näsa.
Hon stirrade bara på mig när hon gick förbi mig, tillsammans med hennes tjejkompisar, och försvann bort från scenen. Jag följde hennes rörelser med mina ögon, redo att slå till, men som tur slapp det bli mer bråk.

Chiara pustade ut. Hon hade hållit andan för länge och trodde som jag, att nu skulle det bli bråk och slagsmål igen.
-”Okej, redo?” Frågade hon mig. Jag nickade. Att se Alicias ansikte och höra hennes kaxiga tal, gjorde det mig modigare än någonsin och alla nerver jag hade innan, var helt borta.
Jag gav skivan till mannen som skötte musiken och gick upp på scenen.

Framför mig på scenen hade jag jury bordet. Godfrey, Zack och Daizy satt där med papper, pennor och en varsin mineralvattenflaska. Godfey, såg inte det minsta glad ut medan Zack och Daizy, sken upp som två solar. En salig blandning av jury medlemmar, en sur en och två glada troll.
Jag lyfte micen till munnen och presenterade mig och vilken låt jag skulle sjunga. Vände mig om och nickade till mannen som skötte musiken och på en gång, med en kort paus på några sekunder, kom jag igång att sjunga dom första texterna i sången. Inte så märkvärdiga direkt.
-”Grow up in a small town. And when the rain would fall down, I’d just stare out my window.” Juryn satte sig mer upprätt i stolarna och bakom dom, hade publiken börjat vissla och applådera. Känslan var härlig och det fick mig att fortsätta vidare.
-”Dreaming of what could be. And if I’d end up happy, I would pray. Trying hard to reach out. But when I tried to speak up, felt like no one could hear me. Wanted to belong here. But something felt so wrong here. So I prayed, I could brake away.” Känslan jag hade, kändes som jag var född till detta. Att stå här, visa min talang och se alla le när jag sjöng.

-”I’ll spead my wings and I’ll learn to fly, i’ll do what i takes til I touch the sky. And make a wish. Take a chance. Make a change and brakeaway. Out of the darkness and into the sun, but I want forget all the ones I that I love. Take a risk. Take chance. Make a change and brakeaway.” Allt flöt på så fint och jag kom in på den sista versen innan den sista refrängen. Så många dagar och nätter som jag övade på låten. Hemma, på hästryggen, i duschen. Jag kände hur jag log fånigt medan jag tog i det sista jag hade, men inte för mycket eller för lite, bara precis.
Den fåniga tanken jag fick var att se mig själv stå här på scenen i mörkret. Strålkastare mot mig och hur fyrverkerier tändes och exploderade på himmelen ovanför mig.
-”And brakeaway, brakeaway, brakeaway...” Långsamt dog musiken ut, liksom min röst i samband med musiken och strax efter kom det applåder. Jag log och bugade mig till publiken och Juryn, som log lika stort. Eller ja, två av dom. Den tredje, Godfrey, såg inte ut att vara så lätt att knäcka.

Jag kom ner bakom scenen och Chiaras kastade armarna om mig och skrattade i mitt öra.
-”Herregud! Du var fantastisk!” Skrek hon och släppte mig och torkade bor en tår från ögat. Jag himlade med ögonen mot henne men jag kunde inte låta bli att skratta, för det jag nyss vart med om, var det fantastiska jag vart med om på länge. Nu var det bara att vänta tills det var dags att återigen gå upp på scenen igen och höra vilka som gått vidare till lördagens semifinal.
Juryn hade lite att göra när det skulle välja fem stycken till semifinalen på lördagen. Jag hade räknat till att vi var över tjugo stycken som kommit för att sjunga för dom och slåss om en plats för semifinalen. Jag var nummer fyra bland alla deltagarna.
Chiara föreslog att vi skulle gå till stallet och rida ut en stund, det skulle ta någon timma för dom att lyssna på alla bidragen och sen välja ut fem stycken finalister för semifinalen.

Och det var verkligen skönt att komma ut och rida igen. Jag hade verkligen saknat att sitta på hästryggen och känna vinden blåsa i håret, när vi galopperade över ängen och ner för Gamla Moorland vägen som ledde oss till stranden. Träd och buskar for förbi som i en snabb film och det enda målet vi hade var att nå ner till stranden och bada med hästarna. Hellboy, som jag olyckligvis kallat min röda valack för, galopperade på hur fort han kunde och när han såg vart vi var på väg, ökade han takten på språnget och med öronen framåt mot vattnet, kastade han sig ut.
Chiara och Lion hoppade i lika häftigt som vi och snart började hästarna skvätta med deras framhovar och vattnet for upp över deras magar och över mig och Chiara. Vi skrattade hjärtligt och fortsatte att galoppera över vattenbrynet med två glada hästar, innan vi till slut var tvungna att återvända till Vingården.
Vi hade redan varit borta över en timme.
När vi skrittade tillbaka till Vingården, blev Chiara tyst och hon tittade ner i Lions mörka mann.
-”Emma, det är något jag vill berätta för dig, som jag skulle ha berättat om för länge sen.” Började hon osäkert. På hennes kroppspråk kunde jag se hur osäker hon blev och bet sig sig i underläppen av nervositet.
-”Vad är det? Du är mer nervös än vad jag var innan.” Sa jag och väntade på vad hon skulle ha att säga. Men Chiara förblev tyst och precis innan vi skulle rida upp på den branta stigen upp till Vingården, stannade hon. Jag vände mig om och väntade in henne.
-”Jag kanske har gjort något som kanske kommer göra dig ledsen, men också glad och förtvivlad.” Började hon långsamt, hennes ögon var riktad mot Lions mörka mann och inte på mig. Jag väntade spänt på att höra mer. Hon gjorde mig nyfiken.

-”Men, jag vet inte om han kommer eller inte. Så jag vet inte om det är rätt att säga något nu och ge dig falska förhoppningar!” Jag slutade andas och stirrade på henne. Han. Han var det enda ordet som jag hörde och jag visste vem hon pratade om.
-”Me- men hur eller snarare när?” Jag försökte kontrollera min röst och få den att låta normal, men jag misslyckades.
-”Han visste inte om han skulle få ledigt, men han skulle försöka.” Fortsatte hon och tittade upp från Lions mörka mann. Hennes ansikte var sorgset, men inte vid gränsen till att gråta. Jag såg också ånger.
Jag slängde runt huvudet på Hellboy och vi galopperade upp för vägen och in på Vingården. Det unga hästfolket fick kasta sig åt sidan när jag kom galopperandes in på gården.
Jag kastade mig av ryggen på Hellboy och skyndade mig in i stallet. Slarvade lite när jag fixade i ordning honom, innan jag sen återvände ut på gården igen. Chiara hade precis stallat in Lion i en tom box bredvid Hellboy och skyndat sig efter mig.

Vi kom fram till folksamlingen framför scenen, som lyssnade på den sista artisten. Jag reflekterade inte så mycket om vad som sjöngs. Något med Candy Man var det sista jag hörde innan låten avslutades och folk började applådera igen. Jag kollade igenom hela publiken, men den jag sökte verkade inte finnas här. Inte borta vid stallet heller, eller uppe på resturangen.
Jag satte mig ner vid fontänen utanför resturangen och försökte återhämta andan. Chiara kom och satte sig ner bredvid mig. Tyst som vanligt, tills hon öppnade munnen och berättade vad hon och Derek hade gjort dom här senaste veckorna. Om hur dom träffades och vad Chiara försökt göra för att få honom att minas. Hon berättade även om hans drömmar. Först en blond tjej som sen fick en helt annan hårfärg i drömmen, samma dag som jag färgade om mitt hår.
Jag borde vara arg. Men jag kände inget sådant. Istället satte jag mig upp och la min arm runt hennes axlar.
-”Jag vet att du gör det för min skull, men det kommer vara förgäves.” Viskade jag till henne. Vi tittade bort på en grå tegelvägg, som hade scenens baksida bakom väggen.
-”Jag vet!” Hon himlade med ögonen och log. -”Avalon sa samma sak, att det är förgäves. Men du känner mig, jag ger mig inte!” Jag skrattade. Hon hade rätt. Chiara är en envis person och hon ger sig inte så lätt.

-”Skulle han komma?” Frågade jag henne. Hon gjorde en sådan konstig gest med huvudet att jag inte visste om hon skakade eller nickade.
-”Både ja och nej. Han skulle komma om han fick ledigt.” Sa hon med en axel ryckningen, som om det vore bättre?
-”Då är jag säker på att han inte kommer.” Jag ställde mig upp och höll fram min hand mot henne. -”Derek bor fortfarande kvar på Goldspur gården. Han har massor med sysslor och känner jag Jakob, kommer Derek inte alls idag!” Chiara tog min hand och ställde sig upp.
-”Men ska du träffa honom igen, vill jag följa med!” Tonläget i min röst blev allvarligt, men Chiara fattade vinken och nickade.
-”Äh kom nu!” Sa hon och slog sin arm runt mina axlar och vi började gå bort till scenen. -”Nu ser vi till att du vinner det här så vi kan åka hem! Jag är hungrig!” Jag skrattade och la min arm runt hennes midja och vi gick till baksidan av scenen och väntade på att jag skulle få äntra scenen igen.

Les mer i arkivet » Juli 2017 » Juni 2017 » Maj 2017 » April 2017 » Mars 2017 » Februari 2017 » Januari 2017 » December 2016 » November 2016 » Oktober 2016 » September 2016 » Augusti 2016 » Juli 2016 » Juni 2016 » Maj 2016 » April 2016 » Mars 2016 » Februari 2016 » Januari 2016 » December 2015 » November 2015 » Oktober 2015 » September 2015 » Augusti 2015 » Juli 2015 » Juni 2015 » Maj 2015 » April 2015 » Mars 2015 » Februari 2015 » Januari 2015 » December 2014 » November 2014 » Oktober 2014 » September 2014 » Augusti 2014 » Juli 2014 » Juni 2014 » Maj 2014 » April 2014 » Mars 2014 » Februari 2014 » Januari 2014 » December 2013 » November 2013 » Oktober 2013 » September 2013 » Augusti 2013






★ legg meg til som venn
Hei! Her kan du skrive litt om deg, din blogg og dine interesser. Du kan også skrive epostadressen din her :-) Håper du liker designet!